Val McDermid: Ett fjärran eko
Alfabeta Anamma
ÅRET ÄR 1978, platsen är universitetsstaden St Andrews i Skottland. Fyra studenter är på väg hem från puben. Det är vinter, de är fulla och bestämmer sig för att ta en genväg över kyrkogården. Där får de en chock när de snubblar över en knivskuren ung kvinna.
Så snart polis är på plats börjar en mardröm som ska komma att pågå i årtionden för de fyra killarna. Inom loppet av ett par minuter går de från vittnen till misstänka för våldtäkt och/eller mord. I polisens och allmänheten ögon är de skyldiga. Men tiden går, det finns inga bevis och de går fria. Fria från en rättsprocess, vill säga, men aldrig fria från det faktum att alla tar för givet att någon av dem eller alla fyra är mördare.
25 år senare tillsätter man inom polisen resurser för att lösa gamla olösta fall. Numera har man förstås tillgång till bland annat DNA-teknik, och för killarna, som nu är män, finns det äntligen en strimma hopp om att rentvås. I stället börjar mardrömmen om, och den här gången är den betydligt våldsammare än den var för 25 år sedan.
Val McDermid är mest känd för sina Carol Jordan/Tony Hill-romaner och för de sympatiska Kate Brannigan-historierna.
Vassast är hon dock utan tvekan i sina fristående thrillers, varav "Ett fjärran eko" är den andra på svenska. Den första, "Dödsdomen", nominerades till flertalet priser och var en mästerlig uppvisning av McDermid.
"Ett fjärran eko" berättas i samma bedrägligt lugna, vardagliga tempo och även om den inte riktigt når upp till samma spänning och kyla som sin föregångare är den väl värd en läsning.