Team America
Regi: Trey Parker
Land: USA
Speltid: 1 tim 38 min
Censur: Från 11 år
Royal i Linköping
"TEAM AMERICA" är en film för alla. Alla som inte har problem med marionettfilmer. Och som inte äcklas av massiva blod- och spyscener. Och som inte har några problem med stereotyper, främst mot amerikaner och araber. Och som har lätt att skaka av sig en hagelskur av könsord. Och som tycker att ingen politisk ism är helig, inte ens pacifismen, humanismen och snällismen. En film för alla andra.
Det här är alltså "South Park"-gängets andra långfilm, en film om hur USA:s världspoliser gång på gång räddar friheten och demokratin. Man kan inte göra omelett utan att knäcka ägg, och här är äggen ett kraftigt antal arabiska och nordkoreanska terrorister samt allt och alla som råkar hamna i vägen. America -- fuck yeah! som filmens ledmotiv lyder.
Man kan närma sig en sådan här film på två sätt; som filmpublik eller ideologiteoretiker. Det första är förstås både roligast och mest meningsfullt, men låt oss ändå lägga lite tid på den ideologi som framförs i "Team America" -- för det kommer alla andra att göra.
Vi kan å ena sidan genast slå fast att filmens bild av araber är helt förkastlig. Det är inte bra att skildra dem som skäggiga, vildögda turbanmän vars språk inskränker sig till "dirkadirk Mohammad jihad! Hajk Mohammad Ali!" Å andra sidan: Bilden av amerikanerna är inte bättre. Imbecilla vapenfetischister som löser alla problem genom att spränga dem.
Vi kan å ena sidan sluta oss till att en ondare bild av goda människor aldrig visats på bio. Snälla skådisar som Sean Penn, Tim Robbins, Alec Baldwin, Susan Sarandon . . . De vill ju bara ha fred, är det en anledning att bokstavligt talat slakta dem och kalla deras organisation för FAG (bög)? Å andra sidan: Filmen ställer relevanta frågor om varför människor som läst repliker i någon film eller gett ut någon roman om någon gruva skulle ha särskilt meningsfulla åsikter om internationell politik.
När krutröken glesnat framträder två huvudbudskap från "South Park"-duon Trey Parker och Matt Stone. Ett: Deras ideologi är nihilismen. Alla har fel, mycket eller lite, och de felen är alltid värda att driva med. Två: Världspolisen USA är inte särskilt trevlig, men den enda vi har.
Själva filmen då? Njaa, någon ny "South Park -- the movie" är den inte. Som satir är den vass men långt ifrån tillräckligt rolig. Idén "dude, vi gör en actionparodi med marionettdockor" räcker knappt ens halvvägs, och de sex-, vålds- och kroppsfunktionsskämt som ska hålla intresset uppe känns ofta pliktskyldiga och lätt desperata. (TT Spektra)