Gunnel Arrbäck meddelade i slutet av augusti att hon tänker sluta som direktör för Statens biografbyrå. Hennes inställning är glasklar: Hon och censorskollegorna ska inte bestämma vad vi andra inte får se på bio.
När Corren ringer upp håller hon på att städa ur sitt kontor men tar gärna en paus för att prata filmcensur. Censurfrågan är inte huvudorsaken till att hon går i pension lite i förtid, påpekar hon. Det finns andra skäl till det.
- Men eftersom det inte är någon förändring i sikte ännu kan jag lika gärna sluta nu.
Förr eller senare kommer censuren att försvinna i Sverige, det är Gunnel Arrbäck övertygad om. Den rimmar illa med yttrandefrihet och dessutom anser hon att granskningslagens skrivningar kan ifrågasättas.
- Det finns ingenting som tyder på att filmer skulle ha den "förråande" inverkan på vuxet folk som lagen talar om.
Ett annat argument är förstås att förhandsgranskningen enbart gäller biofilm. I dag är det bara en liten andel av allt filmtittande som sker på biograferna.
Det är vuxencensuren Gunnel Arrbäck vill ha bort. Hon motsätter sig däremot inte åldersgränser och hur de ska sättas kan diskuteras. Ute i Europa finns olika lösningar. Om åldersgränserna ska skötas av staten eller branschen låter hon också vara osagt.
- Danmark till exempel har samma åldersgränser som vi, men där får barn som har fyllt sju gå in på alla filmer i vuxens sällskap, även de med 15 års-gräns. Då överlåter man mer av ansvaret till de vuxna i barnens omgivning, precis som hemma vid tv:n. Det tycker jag är en tilltalande modell, säger hon.
När biografbyrån sätter åldersgränser är det granskningslagens "risk för psykisk skada" som censorerna har att hålla sig till. Det handlar i huvudsak om att bedöma vad som kan vara skrämmande för barn i olika åldersgrupper. Grovt våld, naturligtvis, men även andra obehagligheter.
- Vi inriktar oss särskilt på situationer där barn eller djur blir utsatta, det vet vi att små barn är känsliga för. Men alltihop måste ses i sitt sammanhang, säger Gunnel Arrbäck.
I debatten framförs ibland att barngränsen kommer att höjas till 18 år om vuxencensuren tas bort. Men Gunnel Arrbäck tror att dagens åldersgränser kan behållas. Sverige har en lång tradition med 15 år som högsta gräns. Till skillnad från Norge och Finland där det är 18 som gäller.
- Med tanke på att vi godkänner i princip allting från 15 år i dag skulle det betyda ökade restriktioner att höja gränsen till 18. Det har jag svårt att se att det finns någon marknad för.
Gunnel Arrbäck började på Statens biografbyrå 1981. Då pågick debatten om videovåldet som bäst och hon såg det som sin viktigaste uppgift att rädda video för privat bruk från att underkastas samma regler som biofilmer. Åsikten att vuxencensuren bör avskaffas har vuxit fram i takt med medielandskapets förändring.
- Vårt vapen har ju blivit trubbigare. Dessutom har vi på biografbyrån fört många och grundliga diskussioner om vad granskningslagens begrepp "förråande" egentligen betyder. Ju mer vi har funderat och försökt följa forskningen, desto mindre övertygade har vi blivit om att filmer får folk att gå ut på stan och slå ihjäl varandra. Att sådant sker har mycket lite med film att göra. Och har man inte det argumentet då ska man inte lägga sig i vad vuxna människor tittar på.
Trots att censorerna i princip aldrig använder saxen numera tycks filmcensuren ha en stark förankring hos svenskarna. Och hos många politiker. De ivrigaste förespråkarna finns hos kristdemokraterna. Vänsterpartiet och socialdemokraterna stöder också censurtanken medan folkpartiet och moderaterna delar Arrbäcks inställning.
- Jag tror att det finns en föreställning om att bara existensen av Biografbyrån gör att vi slipper en massa grovt våld som annars skulle tränga in i Sverige. Det är en illusion men jag tror att många håller sig med. Och då spelar det ingen roll om vi klipper i filmer eller inte, säger Gunnel Arrbäck.
Det blir aldrig några folkstormar kring filmcensorernas beslut, påpekar hon. Fem-sex telefonsamtal eller mejl är den maximala uppståndelsen kring en film. Kritiken handlar inte om att Biografbyrån varit för restriktiv, tvärtom. Och invändningarna gäller nästan alltid sexscener i filmer med låg åldersgräns. Senast var det svenska "Ciao Bella" som ansågs för vågad för 11-åringar.
Filmvåldet har förändrats en hel del sedan Gunnel Arrbäck började på Biografbyrån. Främst tack vare ny teknik. Datoranimationerna i dagens actionfimer gör våldet mer overkligt, anser hon och jämför med spagettivästernfilmerna från 60- och 70-talet.
- Klippen som gjordes då var både många och långa. Våldet person mot person var grövre än det som förekommer i de flesta filmer numera. Sen finns det ju extrema filmer i dag, till exempel "Hostel", som i stort sett bara handlar om tortyr. Men sådana filmer är så obehagliga att ingen människa som är normal i utgångsläget kan ta intryck på fel sätt.
Gunnel Arrbäck är övertygad om att filmernas våld har en minimal betydelse för verklighetens. Att medievåldet diskuteras varje gång det inträffar ett våldsbrott med unga offer och förövare är dock mänskligt menar hon.
- Man griper efter den enkla förklaringen. Orsakerna till våldet ute på gator och torg är ju väldigt komplicerade och mycket svårare att lagstifta mot.
Läs mer i fredagens tidning.