En stor, högljudd och kärleksfull - men lite för öppenhjärtig - familj samlas i ett stort hus på landsbygden. Väggarna är i brun träpanel, man spelar någon bollsport på gräsmattan. Vi har sett det i ett otal amerikanska filmer, från Woody Allen till Wedding crashers. Men familjen i Min brors flickvän" är inte främst där för att reta gallfeber på barnen eller tillhandahålla komiska poänger. Och trots att Steve Carell spelar huvudrollen, han som vi känner igen från amerikanska The office", är det här något annat än en flabbig komedi.
Carell spelar en framgångsrik krönikör som ger läsarna råd om föräldraskap. Själv är han änkling med tre döttrar och kämpar för att hålla femtonåringen borta från killar och kärlek. På en avstickare från den årliga familjeträffen blir han själv brutalt nedskjuten av en amorpil när han träffar Marie (Juliette Binoche) i en bokaffär. Hon misstar honom för anställd och frågar efter en bok som är funny, but not laughing out loud funny, and certainly not making fun of people funny". Han blir kär direkt.
Tillbaka i föräldrahemmet visar det sig att Marie är ingen mindre än Dans brors nya flickvän. Det som följer är en söt kärleksberättelse, inbäddad i norska Sondre Lerches mjuka gitarrpop. De komiska poängerna finns där och då får Steve Carell glänsa i sin nedtonade galenskap. Men i slutänden är det ju inte meningen att vi ska skratta eller för den delen få något bestående att minnas. Utan bara bli lite varmare i hjärtat en stund.