Det är modigt att försöka göra musikal av ett morddrama. Trots att det utspelades i Boxholmstrakten, trots att det var 200 år sedan. Johan Pettersson, som också svarar för regi och musik, har i manuset valt att troget följa författaren Johan Biraths dokumentärroman på bygdemål: ”Mordet på Stjärnesand”, från 2003.
Det är ett förfärligt passionsdrama. Drängen Anders förför pigan Katarina, gör henne med barn, förlorar intresset men tvingas ändå gifta sig med henne. En stark piga, Anna, förför Anders och får honom att mörda Katarina.
Före paus fungerar det perfekt. Masscenerna (närmare 20 aktörer) med dans är väl koreograferade. De flesta sånginsatserna imponerar och många melodier känns ovanligt bekanta redan efter några takter. De många lustspelsaktiga scenerna med antytt sex och drickande lockar fram många skratt från de fullsatta läktarna framför den gamla vackra Folkets Park-scenen i Boxholm.
Det blir mer komplicerat efter paus då berättelsens mörker totalt dominerar. Lustspelsformatet och mycket överspel gör att alla scener utom halshuggningen lockar fram skratt. Det blir ett märkligt melodramatiskt mellanting, varken drama eller komik, med undantag för pigan Eva (Lena Blomqvist) som tar tillvara alla humoristiska poänger.
Föreställningen är tre timmar lång (inklusive paus) och hade vunnit på att strykas ned och stramas upp. Själv saknar jag det faktum att Anna insisterade på att döpa sin förstfödda dotter med en ny och betydligt yngre man till just Katarina.
Dessa mindre invändningar ska dock vägas mot både vädret, (en varm, ljus, sällsynt vacker sommarkväll) och den stora publikens entusiasm.