"Trångt i kistan" försöker vara en klassiskt respektlös komedi. En ultrabrittisk fars som vill hylla och återuppliva några av den engelska humorhistoriens bästa och fräckaste stunder. Inte minst de filmer som skapades på 50-talet i Ealing studios. Den svarta komedin "Sju hertigar" med en genial Alec Guinnes i åtta olika roller är en av dessa filmer som fortfarande står sig. Den lockar verkligen till skratt, något som "Trång i kistan" inte lyckas med.
Här kretsar historien kring en begravning som spårar ur. Det är lik som trillar ur kistan, omedvetet knaprande av hallucinogener, och chockerande avslöjanden av homosexuella dvärgar. Allt berättat med ett överdrivet flåsigt tempo som för att dölja tomheten och tristessen i uttjatade skämtförsök. I mina ögon är det vare sig fräckt eller rappt, bara förutsägbart.
Ett tag funderar jag på om det här är en typ av anglosaxisk humor som jag helt enkelt inte förstår. En tanke jag snabbt kastar åt sidan när filmen till och med misslyckas med det obligatoriska bajsskämtet. Dessutom har de tvingat en av skådisarna att härma spelsättet hos Ricky Gervais som gjorde engelska "The office" till en världssuccé. Fräschare idéer än så finns inte i "Trångt i kistan".