Det är en färgsparkande film med mycket stora gester som fått halvdåliga recensioner (2C i Corren).
Allt i filen är förhöjt. Monsterbilen är inte gräddgul (som i boken) utan illgul. Motorljuden, festerna, palatsen, fattigkvarteren i New York, allt är upphöjt till två. Gatsby säger "old sport" i var och varannan mening.
Så, jo, recensionerna var rättvisa. Samtidigt fascinerar historien även när den berättas med dessa medvetna överdrifter, det ska jag inte förneka. Man måste bara acceptera det surrealistiska berättargreppet.
Jag håller med Erik Helmersson, vår tidigare filmkrititiker och numera ledarskribent på DN, som skrev att Gatsby i första hand är en kärlekshistoria. En vidunderlig, längtansfull, olycklig kärlekshistoria. I andra hand en bild av 1920-talets Amerika, om spritransoneringen och kriminaliteten i dess spår, om spänningen mellan gammalrik och nyrik.
Jag har så trevligt om kvällarna just nu, då jag läser om F Scott Fitzgeralds roman från 1925. Mitt ex är en sliten, gul pocket med Robert Redford och Mia Farrow på omslaget. Den måste ha getts ut i samband med den "riktiga" Gatsby-filmen 1974.
Nu finns Gatsby i en ny pocket, med Leonardo DiCaprio och Carey Mulligan (Daisy) på omslaget.
Ja, DiCaprio är nästan överraskande bra i rollen som Jay Gatsby, men ingen slår Robert Redford. Ingen. Nånsin. Så är det bara.
Och boken förstår ni, det är en sympatiskt nätt liten sak på 200 sidor. Så välskriven att varje sida är en fest. Inte ett ord för mycket. Ändå med ett psykologiskt djup som ju alltid är svårt att få med på film. Visst bjuder Fitzgerald på kritik av roffarkapitalsm, av rasism, av hänsynslöshet och, faktiskt, antifeminsm.
Som när Daisy, hans stora kärlek som gift sig med den otrogne rikingen Tom, berättar om deras baby.
"Jag är glad att det är en flicka. Och jag hoppas att hon blir en fjolla – det är det bästa en flicka kan bli i denna världen, en vacker liten fjolla".
Det tål faktiskt att funderas på när fler och fler unga tjejer är missnöjda med sitt utseende och kan tänka sig en skönhetsoperation.
Men det är själva språket och stilen som gör den till ett mästerverk.
Så om filmen får en glittrig trea av mig, så får boken en tia. På en skala från ett till fem.
Köp den och läs den. Ge bort den i studentpresent, jag är säker på att den tilltalar unga läsare även i dag.
Och sen kan du lika gärna fortsätta med Fitzgeralds andra mästerverk, "Natten är ljuv". Då bör du vara preparerad för att tåla Ernest Hemingways elaka porträtt av Fitzgerald i sin för övrigt fantastiska memorbok "En fest för livet".
"Den store Gatsby", "Natten är ljuv", "En fest för livet". Då får du en bra sommar!