Olika tekniker och varierande uttryck inom samma teknik är kännetecknande för Christina Ruthger. Utan att på förhand veta nånting om utställningen, skulle man kunna tro att den visar verk av 2–3 konstnärer. Det kan låta som om totalintrycket inte känns riktigt homogent och kanske rent av spretar iväg här och där. Men så är inte fallet. Den här konstnären vet vad hon gör. Ur några få uppslag frigörs det som efterhand ska formas till en utställning. Hon jobbar som i serier, där besläktade infall hakar i varandra och gör att sammanhanget i slutänden bottnar i en sorts kedjereaktion som bildar den bärande stommen.
”Dialog” är en serie målningar på ritfilm. Innehållsdigra pratbubblor, i skilda färger och former, hemlighåller utsagorna men ger ändå en vink om deras dignitet. Utöver den aspekten finns också en estetisk. Balans, färgval och utnyttjande av underlaget har uppenbarligen varit viktiga inslag.
”Eget rum” består av fyra monotypier som fötts ur en tekniskt krävande tillblivelseprocess. I tre av dem ingår en fotoförlaga – en fond av gles barrskog med försynt blänk från en skogsjö. Det där kan symbolisera att det egna rummet i ett historiskt perspektiv krävt mer än att skriva under ett hyreskontrakt eller att föra över en kontantinsats.
En större målning är av det vagt föreställande slaget. Den innehåller en mängd olika gröna nyanser. Utnyttjandet av grönt är något som Christina Ruthger är särskilt bra på. Ett antal målningar ingår i sviten ”Låt oss odla vår trädgård”. Titeln hade behövt lite bakgrundsinfo. Sviten visar under alla förhållanden att Christina besitter en potential med bredd.