CCCC
Attentatet mot
Richard Nixon
Regi: Nils Mueller
Manus: Nils Mueller & Kevin Kennedy
I rollerna: Sean Penn, Naomi Watts, Don Cheadle
Längd: 1 tim 35 min
Royal i Linköping
Det är bra att ha vänner. Det är ännu bättre att ha inflytelserika vänner.
Debuterande långfilmsregissören Nils Mueller vet. Genom att varapolare med såväl Alexander "Sideways" Payne som Leonardo Di Caprio harhan fått sin filmidé finansierad och genomförd.
Lyckligtvis har Nils Mueller visat sig vara värd förtroendet.Visserligen har vännernas kontakter även säkrat två toppskådespelaresom Sean Penn och Naomi Watts. De ger filmens karaktärer en vibrerandenerv. Men det är Mueller som har förvaltat dessa aktörers talang ochkonstruerat en film med en självsäker tyngd. Sean Penn har sagt attMuellers utförliga beskrivning av filmen var det som gjorde att hanville göra rollen.
Penn är inte direkt känd för att vara lättövertalad, men även han såg alltså något hos doldisen Mueller.
Förutom lite onödiga stråkar tycker jag också om Mueller.
Hans film återuppväcker stilen och kvalitén hos den långa raden avUSA:s karaktärsdrivna filmklassiker från 70-talet, det årtionde som"Attentatet mot Richard Nixon" också utspelar sig i.
Historien bygger på verklighetens Sam Byck, en förvirraddäckförsäljare som såg Nixon som symbol för samhällets orättvisor ochsina egna misslyckanden.
I filmen heter han Sam Bicke och likheten med en av 70-talets mestvälkända karaktärer kan knappast vara en slump. I "Taxi Driver" spelarju Robert de Niro en person som försöker mörda en politiker av liknandeanledningar, och där har de Niros rollkaraktär namnet Bickle.
Det är en svår och tuff kamp för Sean Penn och "Attentatet mot Richard Nixon" att ställas mot "Taxi Driver".
På många sätt är det också en felaktig jämförelse.
Filmerna är konstruerade på helt olika vis. Problemet är att poängennågonstans ska vara densamma och det gör jämförelsen svår att undvika.
Och just denna kamp kommer "Attentaten mot Richard Nixon" attförlora. Inte minst för att den saknar lite av Scorseses cyniska anslagsom lyckades överföra skuld till oss i publiken.
Däremot är det inget som hindrar Mueller & co från att segra påett annat plan. De har gjort ett utmärkt karaktärsporträtt där SeanPenn lyckas balansera på överspelets slaka lina och leverera enstrålande prestation.
Framför allt gör hans nerviga spel att hans roll hamnar långt ifrånkylan hos de Niros karaktär, ett smart drag för att undvika ännutydligare jämförelser med "Taxi Driver".
På det sättet kan "Attentatet mot Richard Nixon" stå på egna ben.