Konsthallen Passagen presenterar för linköpingspubliken under sommaren två konstnärer, Jacob Dahlgren och Johan Löfgren, som undersöker färgen ur olika aspekter. Utställningen domineras av en stor skulptur mitt på golvet av Jacob Dahlgren, uppbyggd av konservburkar i en mångfald färger. Vid första ögonkastet kommer man att tänka på Andy Warhol, men Dahlgren verkar med helt andra avsikter. Dahlgren arbetar med en geometrisk abstraktion där de färgstarka burkarna skapar ett mönster med rörliga färgfläckar, som bildar en konstruktiv abstraktion. Jag kommer främst att tänka på Piet Mondrians målningar inspirerade av jazzen i New York på 1940-talet.
Den banala konservburken, som i formen och färgen har inspirerats av de klassiska modernistiska konstnärerna, återanvänds hos Dahlgren i sitt ursprungliga koncept som abstrakta konstverk. Den stora skulpturen är rytmisk och fartfylld och ger också bevis på utställningens tema "The viewer is in the picture", då publiken kan träda in mitt i skulpturen.
Men Dahlgren nöjer sig inte med detta utan renodlar konservburkarnas färger till konkretistiska målningar, som blir allvarliga vittnesbörd om reklamdesignens stöldgods. Det finns en lekfullhet i Dahlgrens konstnärskap som avväpnar det postmodernistiska teoretiserandet. Detta kan man också konstatera i den rondellutsmyckning som han gjorde för några år sedan i Tornby.
De båda konstnärerna har följt varandra sedan utbildningen på Konsthögskolan i Stockholm. Deras intresse för färgkombinationernas innehåll har dock tagit olika uttryck. Johan Löfgren har med utgångspunkt i de tidiga dataspelens pixlar associerat till olika begrepp. Löfgren betecknar färgerna efter våra vardagsföremål, PC-grå, men också Miyamoto/van Gogh Skyblue med den japanske spelkonstnären Miyamotos och van Goghs likvärdiga blå färger. Det är fascinerande att följa hans associationsbanor från en vanlig färgkarta till en rad sofistikerade tankebanor. Jag funderar mycket på "Eyvind Johnsons tistelrosa" . I den färgen tolkar Johan Löfgren författarens skoningslösa satir med hans moraliska resning och hans personliga humor. Löfgrens nya färgkartor är på många sätt omvälvande i sin stillsamhet. Men hela utställningen visar också hur konsten föder ny konst som en alltid växande organisk kulturyttring.
Passagen har nu i en serie utställningar presenterat svenska unga konstnärer med högst skiftande inriktningar för linköpingspubliken. Det är mycket angeläget och helt oumbärligt om Linköping skall vara en kulturstad.