Det är så man ska ta en rondell - in som ett lamm, ut som en tigrinna! Allt enligt Vanja Hermeles körskolelärare.
Just rondellen är en bra metafor för det som Vanja Hermele vill åt i denna skönlitterära debut. Varv efter varv snurrar vi vidare i den könsmaktsordning som satte sig för så många generationer sedan och som seglivat styr vår syn på könen, dess roller och innehåll. Skrapa på den välpolerade svenska jämställdhetsytan så finns den där, maktstrukturen vi alla upprätthåller varje dag.
Genusvetaren och journalisten Vanja Hermele har skrivit rapporter om jämställdheten i kulturen och det är där denna bok tar sin början. Med osviklig precision naglar hon fast våra könsföreställningar. Utan att egentligen behöva göra annat än att ställa rätt frågor klär hon av fördomar in på bara livet. Det gör hon bra. Annat funkar sämre.
Varför gör hon inte mer av sina insikter och åsikter? Skönlitteratur handlar om gestaltning lika mycket som innehåll och där brister den här boken betänkligt. Rapportformen med frågor och svar är sövande tråkig och förvillande lik en redovisning. Det som kunde blivit en spännande nyckelroman med könspolitiska poänger blir tyvärr bara en märklig rapportliknande bok. Ett gott syfte och stora kunskaper, nerklädda och bortslarvade.