Välgjord men konventionell

Plötsligt en dag vänds Zozos liv upp och ner, och han tvingas fly undan bomberna i Beirut. Imad Creidi gör huvudrollen.  Bild: PER-ANDERS JÖRGENSEN/MEMFIS FILM

Plötsligt en dag vänds Zozos liv upp och ner, och han tvingas fly undan bomberna i Beirut. Imad Creidi gör huvudrollen. Bild: PER-ANDERS JÖRGENSEN/MEMFIS FILM

Foto:

Kultur och Nöje2005-09-02 00:00

NY FILM

CCC

Zozo

Regi och manus: Josef Fares

I rollerna: Imad Creidi, Antoinette Turk, Elias Gergi, Carmen Lebbos, Viktor Axelsson, Jad Stephan

Filmstaden i Linköping

Inspirerad av sina egna barndomsupplevelser har Josef Fares förförsta gången skrivit ett filmmanus helt själv. Lägg till en budget på42 miljoner och det är uppenbart att det här är ett projekt som vägertungt för honom. Den softa snubbe som presenterade "Jalla! Jalla!" och"Kopps" har fått ta ett kliv tillbaka och i intervjuer är det en liteallvarligare och lite mer eftertänksam regissör som tonar fram.

Mäktiga scener

Zozo, spelad av Imad Creidi, växer upp tillsammans med sin familjmedan bomberna faller lynnigt och livsfarligt över Beirut i mitten av80-talet. Hans pappa försöker ordna så att familjen kan flytta tillfarmor och farfar i fridfulla Sverige. Zozo och hans polare leker,bråkar och pratar tjejer medan döden hela tiden kan finnas bakom nästagathörn.

I ärlighetens namn kan jag säga att jag inte hade någraförväntningar alls på "Zozo". Var helt enkelt tveksam till om JosefFares hade tyngd nog att dra en film av det här slaget i land. Med denrätt taskiga utgångspunkten är filmen en bra överraskning. "Zozo" ärsnygg och välgjord på "ett internationellt sätt" som vi inte ärbortskämda med i Sverige. Scenerna från ett nattmörkt Beirut medbriserande bomber är mäktiga.

Magisk realism

Inslagen av magisk realism är en balansgång på slak lina, men de gersamtidigt andrum och slår fast att det här är ett barns berättelse. Härkommer också kycklingen in, en dunboll som strör sköna "Jalla!Jalla!"-fraser omkring sig. Kan tänka mig att han blir ett av filmensbestående minnen för många. Överhuvudtaget är det när humorn sipprar ini handlingen som "Zozo" känns som mest personlig.

I övrigt lider filmen av att den innehåller minst en sidoberättelseför mycket, och att den dessutom är nästan märkligt konventionell. Denhär historien har berättats förr, men i andra miljöer och med merkänslomässig tyngd. Imad Creidi i huvudrollen gör vad han kan, menZozos öde är ändå alltför lätt att skaka av sig när eftertexternarullar.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!