Vad ska vår egen tid heta?

Varför har inte vår egen tid fått något namn? Vi lever i en namnlös tid utan identitet på 2000-talet. Jag menar som jämförelse fanns ju förr tunga begrepp som ”kalla kriget” eller ”modernismen”. Inom kultur- och konstfältet internationellt existerade ”postmodernismen” från 1980-talet fram till kraschen 11 september 2001.

Sen tog allt slut. Luften gick ur. Försvann all uppfinningsrikedom? Eller kommer vår tid att namnges på samma sätt som en kort period under franska revolutionen, skräckväldets tid ,”la Terreur”. Robespierre och grabbarna såg till att giljotinen gick varm 1792-93.

Lever vi verkligen i terrorismens tid? Vore hemskt om det i historieböckerna om 100 år kommer att beskrivas så.

En student som läser litteraturvetenskap på Linköpings universitet påpekade att man ibland stöter på begreppet ”post-postmodernism”. Men det går ju inte. Alltför baktungt och tungfotat som begrepp. Det finns ju säkert ett antal andra ord som flyter omkring, men än har jag inte hört talas om något enhetligt eller samlat, gemensamt för en större offentlighet. Har du? Hör av dig i så fall.

Sambanden mellan politik, samhälle och kultur har ju alltid funnits. Men sambanden är inte alltid enkla. Framför allt ska man inte tro att konstnärerna och författarna på något enkelt sätt återspeglar sin tid och sitt samhälle. Ibland kan deras konst ses som en reaktion eller flykt från samhället som under romantiken. Ibland, under kortare perioder som under vänstervågen i slutet av 1960-talet och fram till slutet av 1970-talet, deltog många i samhällsdebatten både konstnärligt och socialt.

Under OS i Sotji opererade modiga Pussy Riots med sina protester mot Putin-väldet, våldet och korruption. Polisen punktbevakade dem hela tiden och burade in tjejerna vid flera tillfällen och misshandlade dem. Tänk om vår tidsperiod skulle döpas till ”Pussy Riot-eran”. Nej, det är knappast troligt, även om det vore minnesdigert.

Suck, namnlösa får vi vandra och irra runt i dödsskuggans dal. Hur skola vi hitta den rätta vägen i jämmerdalen. Vi döper i alla fall våra barn. Fast det görs inte heller i samma utsträckning. Numera heter ”namngivningsceremoni” i borgerliga sammanhang utanför kyrkans sfär.

Kanske är det dags att utlysa en namngivningstävling. Ett påbud som på Kejsar Augustus tid då hela världen skulle skattskrivas. Då blev det ju fart på ett och annat. Fröet till en världsomspännande ideologi föddes. Men auktoritära ideologier är vi ju trötta på. Kanske därför ingen orkar eller kan ge vår tid ett enhetligt namn.