Lek med färger och former utmärker Georgianna Krallis konst. Hon producerar också mer konventionella modellstudier. De inordnar sig i den långa raden av liknande verk av andra konstnärer.
I en del sådana målningar har hon placerat människogestalter i situationer som i sig kan öppna för vidare tolkningar. Men laddningen hade kunnat bli en annan, om deras belägenheter spetsats till, om de fått ställa frågor. Ansiktslösa människor som står med händerna i fickorna och kallpratar om vädret får i alla fall inte mig att hoppa högt av förtjusning.
Då är hennes "naturkonstruktioner" intressantare. Obefolkade, vackra, kultiverade landskap har valts för att de kan utgöra skådeplats för de visioner konstnären vill pröva. Det är terrängavsnitt där man relativt smidigt kunnat anlägga en bollplan eller som passat för att resa ett cirkustält, alltså markytor som erbjuder möjligheter.
Dessa ytor, som väl i sig själva har en speciell betydelse för konstnären, får bilda bas för idéer vilkas mest omedelbara ingredienser är inbrytande element, geometriska eller mer slumpmässiga. Resultatet blir ett spel där motsatser försöker närma sig varandra. Här alstras också en tydlig känsla av rymd, vilken demonstrerar platsens volympotential.
Kralli visar också ett trettiotal formgjutna glasskulpturer. Det handlar om kroppar eller ansikten i tilltalande färger. Även de är av ett konventionellt snitt och lever mycket på glasets inneboende lyster.