Vackra stämningsbilder, landskap i ett rosa skimmer, ett poetiskt förhållningssätt till motiven.
Nej, det räcker inte för att övertyga mig om att jag här möter en konstnär med potential och äkta lidelse för måleriet som verktyg att förmedla känslor och intryck. Saro Aratoun må vara besjälad av naturskönheten i sin omgivning och ha lätt att återge intrycken i välstämda akvareller, men på något sätt räcker det inte till.
Uppenbarligen finns det en hämning i arbetet som gör att mycket stannar vid åtbörder utan djupare innebörd.
Konstnären förfogar visserligen över en ansenlig motivkrets och en teknik, driven nog att förvalta intentionerna. Men som jag ser det sker en möjligen ofrivillig, troligen dock medveten, inbromsning när utensilierna är på plats, penslar och färgkoppar i oklanderlig ordning och bildvalet bestämt. Är skälet möjligen rädsla för det överarbetade eller sofistikerade. Då hamnar också motiven där, hitom alla överraskningar.
Saro Aratoun är av armenisk börd. Han utbildade sig i London på Hammersmith College i konst och arkitektur åren 1957-1961. Numera är han bosatt i Göteborg.