Bille Augusts återkomst till den danska filmen efter 25 års frånvaro är historien om det danska konstnärsparet Marie och PS Krøyer. Tillsammans med ett gäng andra skandinaver bodde och verkade de i Skagen under tiden kring förra sekelskiftet. I "Hipp hipp hurra" av Kjell Grede spelade Stellan Skarsgård rollen som Sören Krøyer 1987. Den här gången är historien berättad ur Maries perspektiv.
På ytan ser det så perfekt ut, paret målar tillsammans i en mysig ateljé, har en gullig dotter och allt badar i det där fantastiska ljuset. Men tittar man noga är Maries duk väldigt mycket mindre. Och hon måste dessutom avbryta sitt skapande titt som tätt för att ta hand om hemmet. När maken dessutom förklarar för henne att hon är talanglös slutar Marie att måla helt och hållet.
Filmen kretsar kring deras relation, som tyngdes också av PS Krøyers mentala problem. När Marie blir uppvaktad av den svenske kompositören Hugo Alfvén är äktenskapet redan dömt.
Birgitte Hjort Sörensen är mycket bra i huvudrollen som den vackra Marie, vars liv tycks som förutbestämt att handla om att vara en musa och barnaföderska till begåvade konstnärer. Tablåerna som Bille August målar fram blir njutbara att se på, men det tar aldrig riktigt på djupet.
Historien om den oförlösta konstnärshustrun är naturligtvis värd att berätta, men ibland känns det som att det vore mer intressant att lägga möda på att hitta mer originella kvinnor att göra film om, om man nu ska lägga kraft på historiska utflykter. De där som inte blev ideligen svikna och bittra, som kunde använda sin kraft till något utöver att ständigt förhålla sig till män. Eller är det för mycket begärt?
Med det sagt så är ändå "Balladen om Marie Krøyer" en perfekt film för dem som är intresserade av Skagen-målarna och vill mysa till väldokumenterade miljöer och bli lagom berörda av ett vackert spelat kvinnoöde. (TT Spektra)