Tre stycken återstod. Det timslånga programmet präglades nu av finske koreografen Tommi Kitti. Men inledningen var det korta solot hämtat ur föreställningen "Unchained melodies". New York baserade koreografen Stephen Petronius har här koncentrerat ett mycket vackert och uttrycksfullt rörelsespråk.
Det är mjuka linjer och sensuella former. Med en touch av det klassiska växer en svävande dans fram. Allison Ahl gör en varm och hängiven tolkning. Hon är helt omgiven och invärvd i musiken. Cyndi Laupers sång dominerar känslan och styr min upplevelse.
Musik som leder och präglar blir återkommande för kvällen. I Tommi Kittis "Milonga", är det den svala och sobra karaktären i Astor Piazollas tangomusik, som sätter ramen och stämningen. Tre dansare framför ett elegant och utsökt behärskat spel. Mycket samspelt och dynamiskt. Det växlar från mjuka, böljande rörelser, till snabba steg och explosiva vändningar. Det finns en tät koncentration i uttrycket. Färgen är svart och temperamentet melankoliskt.
I avsnittet där dansarna ligger eller rullar runt så bryts det finstämda något. Likaså är det lite märkliga slutet något som faller utanför ramen, som ett tyst antiklimax.
Andra avdelningens "Piece for a small stage", dansas i en ljudvärld av indiska klanger och rytmer. Här finns också lite drag av jazz med finska musiker som möter det indiska.
Dansen har också något av jazzdans, med sin tätt synkade rörelse till rytmer och melodiska figurer. Det flyter fint och är stundtals virtuost men ändå får jag ingen stark känsla av helhet. Dansen förblir anonym eller överkörd av musiken. Det är i stället i helt tysta partier som rörelsen och uttrycket blir som starkast.