Suveräna "När lammen tystnar" (1991) gjorde namnet Hannibal Lecter världskänt och karaktären till en modern kulturreferens. Då hade Thomas Harris romanfigur redan figurerat på bio en gång tidigare, i Michael Manns fascinerande "Manhunter" (1986). Två minst sagt lyckade filmatiseringar.
Uppföljaren "Hannibal" vinglade men höll sig på banan med gott hantverk och slick professionalitet. I "Red dragon" återvände man till boken som legat till grund för "Manhunter" och det fungerade bättre.
I nya "Hannibal rising" försöker man berätta vad som formade Hannibal Lecter. Det är katastrofalt dåligt. Den största boven är Thomas Harris själv, som för första gången skrivit ett filmmanus. Något jag hoppas han aldrig gör igen. Dialogen är så stel och psykologiserandet så klyschigt banalt att jag undrar hur Harris någonsin lyckats bli publicerad.
Inte blir det bättre av ett skådespeleri som känns lika levande som hos Steven Seagal. En förklaring till det dåliga skådespeleriet kan vara att franske skådisen Gaspard Ulliel ("En långvarig förlovning") i huvudrollen tvingas tala engelska, trots att hans rollfigur bor i Frankrike.
Per Ericsson