Den norska deckarförfattaren Unni Lindell har två kriminalare som tydligen återkommer i alla hennes böcker: Cato Isaksen och Marian Dahle. För den som inte läst något tidigare av henne förblir de dock i stort sett bara namn i den här boken.
Unni Lindells poliser utmärks av att de är väldigt trötta och väldigt hungriga och kör bil med alkohol i kroppen utan att författaren tar avstånd från detta.
Själva storyn är att en kvinna med ett någorlunda vidlyftigt kärleksliv blir ihjälslagen. Det är detta mord som ska utredas och det sker på ett någorlunda förutsägbart sätt (inklusive ett föga trovärdigt villospår som också avslöjas) ända till mitten av boken där plötsligt hennes ettåriga barn blir kidnappad. Därefter ökar tempot i boken, men den dramatiska upplösningen är på flera sätt uppenbart orimlig. Eftersom jag inte kan avslöja handlingen kan jag tyvärr inte heller tala om på vad sätt Unni Lindell halkat ut i orimligheter.
Om ni älskar norska förorter en regnig sommar så läs föralldel den här boken. Om inte: avstå.