Konst
Brus 1: Jimmy Gustavsson
Teckning/måleri
Tannefors gamla kraftstation, Linköping
Utställningen pågår till 21 augusti
Fredric Ilmarson: Jag skrattar sist när jag skrattar bäst
Målningar
Galleri Vända Sida
Stadsbiblioteket, Linköping
Utställningen pågår till 26 augusti
Det har hänt något markant i unga konstnärers syn på teckning och måleri. De unga, oavsett om de kallar sig postmodernister eller inte, blandar och lastar på i konstnärliga återvinnings- och cirkulationsprocesser. De verkar sky modernismens "reningsprocesser", och ser ofta en osalig blandning som det mest saliggörande. Man föredrar ett med alla medel förhöjt uttryck framför ett upphöjt. Och det finns mycket ny näring i komposten!
Just nu kan man se utställningar med två intressanta konstnärer ur den yngre generationen. Fredric Ilmarsson är född och uppvuxen i Norrköping. Han är nu bosatt och verksam som konstnär i Linköping med ateljé i Maskinskylten. Han är också en av dem som driver Jr Konsthallen, den lilla konsthallen med de stora idéerna i skyltfönstret i Lindsténs hus runt knuten på Filmstaden i Linköping.
På sin förra utställning visade han en brötig konst som skavde upp nya ingångar i ögonen. Det var snett, trasigt och vint, gjort på otraditionella konstnärsmaterial och spillbitar. Starkt, rått och kraftfullt.
På Vända Sida visar han "vanliga" fyrkantiga målningar. Han målar in sig i ett hörn och målningarna får energi av kampen att med olika måleriska medel hitta en konstnärlig öppning.
Flyktigt spontanistiska grafittislingor läggs på färgfält som vitlaserats. Färg och känslolager mixas. Stildragen blandas och skakas om i en måleriprocess där de starkaste uttrycken får tränga sig fram genom mångfalden av uttryck och idéer.
Han bygger upp en dekorativ korsning av natur och storstad. Hans bilder får blicken att fara runt i hisnande koloristiska berg- och dalbanor. Det är fritt och anarkistiskt, med en kaxig variant av det dekorativa. Det finns många bra ansatser i de här målningarna.
Jimmy Gustavsson har gått på Lunnevads bild- och formlinje och ett par år på konstskolan Nya Domen i Göteborg. Han visar nu en tät och fin utställning i det lilla kraftstationsrummet i Tannefors. En vägg, och det är den intressantaste, är fylld av kolteckningar. Här finns många riktigt bra bilder.
Det är enkla motiv, mest djur. Ingen miljö, men i stället ett osedvanligt känsligt inkännande och en blick för nyanser. Med till synes enkla medel hittar han rakt fram till intressanta spår vid sidan av både formens och innehållets allfarvägar. Han har ett lågmält konstnärligt tilltal som skapar närhet. Sensibiliteten är drabbande. Några är de här teckningarna är så bra att tankarna går till mästaren Bror Hjort.
Det här är bra unga konstnärer som behöver en publik för att utvecklas vidare.
Var därför noga med att se de här utställningarna.