En ung ambitiös naturfotograf har fått chansen att visa vad han kan prestera. Och hans bilder indikerar att han har blick för det unika, det gyllene tillfället, för vad olika markavsnitt har att erbjuda.
På det hela taget händer det en hel del i de här fotografierna. En andhona ser ut att dirigera en orkester. Tre svanar bryter fram i vattnet som en ohejdbar trojka. En hackspett, med näbben full av insekter, tittar begrundande på sin krävande unge innan läckerheterna lämnas över.
Andra bilder berättar om fotografens djupa intresse för objektet ifråga, som i sin tur verkar returnera en omaskerad nyfikenhet. En liten tofsmes undrar över den där killen med sitt långa kameraobjektiv. En mindre strandpipare ägnar sig åt "arga leken". En Tinnerö-padda verkar inte tro sina ögon.
Utställningen handlar i allt väsentligt om djur, i synnerhet fåglar. I ett hänseende har Markholm lyckats särskilt bra; det är som om fåglarna varit med på noterna och velat visa upp sina mest fördelaktiga sidor. En stare sträcker på halsen och delar på ett optimalt sätt med sig av sin färgprakt.
Ett par rena landskapsbilder är anmärkningsvärda. En vinternatt i Tinnerös eklandskap strör Vintergatan sina omåttligt generösa stjärnkaskader över jorden. I en annan bild låter stjärnhimlen Stångån återspegla myriader av ofantligt avlägsna himlaprickar. Sin ungdom till trots, redovisar 19-årige Gustav Markholm en uppenbar fallenhet för att tillvarata tillfället.