Astrid Lindgrens "bästa uppfinning", Pippi Långstrump, har varit och är nog fortfarande en viktig läsbekantskap för många barn. Men inte hör hon (och förresten inte Emil i Lönneberga heller) till de eviga följeslagare som man återvänder till genom livet.
En som däremot aldrig växer ifrån Pippi är Ulla Lundqvist (bl a känd som universitetslärare under sina Linköpingsår). Det beror på att hon 1979 doktorerade på just Pippi, och naturligtvis lärde hon då också känna Pippis författare. Nu har funnit det motiverat att samla sina minnen från böcker, brev och samtal i boken "Alltid Astrid".
Erfarenheter av sitt arbete som litteraturpedagog på Västbanken och i Gaza har Ulla Lundqvist tidigare redovisat i boken "Pippi i Palestina". Mycket annat i "Alltid Astrid" har också offentliggjorts på olika sätt förut (ärligen redovisat efter varje avsnitt). En rätt onödig bok alltså, i synnerhet som den inte tillför nya eller fördjupade insikter i Astrid Lindgrens författarskap.
Hennes tidiga flickböcker, om Britt-Mari, Barbro och Kerstin, är visserligen tämligen bortglömda. Lundqvist refererar och citerar men mycket till analys blir det inte. Intressantast är vad hon noterar om pigorna i den lindgrenska produktionen: oftast komiska, rentav enfaldiga fast de egentligen är tragiska figurer.