Siri von Essen är med honom, äktenskapet är i upplösning. "Fadren" ska sättas upp - Strindberg har teatersuccé i blickfånget, som alltid på väg.
Köpenhamn är ett intellektuellt centrum. Tongivande är bröderna Brandes. Nya tankar och idéer kring konsten, moralen och politiken möts.
Ulf Peter Hallberg sänker ner August Strindberg i stadens myller. Titelns "skugga" är Knud Wiisby. Han får i uppdrag av Edvard Brandes att för tidningen Politikens räkning slå följe med Strindberg och i hemlighet rapportera vad denne har för sig.
Med ett slags impressionistisk teknik varvas bilderna från dåtidens Köpenhamn med författarens nutid och med historier från hans släkt. Allt hänger mer eller mindre samman. Diskussionen flödar över sidorna, röster bryts mot varandra i ett flöde genom tiden.
Berättarkonstruktionen förstärker känslan av tidens oro, av att allt är i rörelse. Framställningen sjuder av liv.
August Strindberg framstår som en mestadels otrevlig typ, i synnerhet gentemot Siri von Essen. Bröderna Brandes högstämda ord rimmar illa med livet de lever. De anonyma, känsligare människorna blir offer. Victoria Benedictsson exempelvis, vars relation till Georg Brandes får en allt mer tragisk klang, ända till hennes självmord.
Och så Knud Wiisby, som såvitt jag kan förstå är en hittills tämligen okänd men i verkligheten existerande person. Boken kallas roman och därmed bör man kanske inte bekymra sig om vad som är sant eller ej. Men uppenbarligen är den till stora delar baserad på historiska fakta och jag hade uppskattat en tydligare förklaring till hur Hallberg har förhållit sig till verklighetsbakgrunden.