Proof
Regi: John Madden
I rollerna: Gwyneth Paltrow, Anthony Hopkins, Jake Gyllenhaal, Hope Davis
Filmstaden i Linköping
Matematisk logik går inte att använda på kärlek, relationereller tillit, hur mycket någon av oss än skulle önska det. Det ärungefär kontentan av akademikerdramat "Proof". Mest handlar det omCatherine (Gwyneth Paltrow) och hennes pappa (Anthony Hopkins),matematikprofessor och geni som förlorat sig i mental ohälsa. Men dethandlar också om Catherines syster (Hope Davies), specialist på attskriva att-göralistor och en av matematikprofessorns studenter (JakeGyllenhaal).
Matematikprofessorn har just dött när filmen börjar, men han "gårigen" i handlingen som gör irriterande okronologiska tidshopp.Studenten håller på att gå igenom professorns papper, och dessutom ärhan kär i Catherine. Hon har tagit hand om sin pappa under flera år ochförsummat både karriär och socialt liv.
I pappans skrivbord finns bevis (proof) på en matematisk tes och dendramatiska nerven i dramat är gåtan om vem som kan ha skrivit den.
En hel del känns igen från "A simple mind" härom året,. Dessutomkänns det som mer än en tillfällighet att Gwyneth Paltrow åter spelaren begåvad kvinna i en traditionellt manlig miljö, precis som hongjorde i John Maddens Oscarsuccé "Shakespeare in love".
Kanske ligger temat regissören varmt om hjärtat, men det är också såatt skådespelerskan hyllats för samma roll, Catherine, på en teatersceni London i regi av just Madden.
Helt lätt är det dock inte att överföra vad som närmast kan kallasett kammarspel till vita duken. Madden väljer att jobba med månganärbilder och få miljöskildringar. Det hela är mycket välspelat menresultatet är lite tungfotat. Det har mindre att göra med dematematiska formlerna, och mer med de lååånga och resonerande teatralareplikerna.
Ämnet kvinnliga förkvävda begåvningar är dock intressant. Fortfarande.