I eftertexterna till "Familjetrippen" bjuder filmskaparna på lite tokigheter. Bland felsagda repliker visas ett litet practical joke riktat mot Jennifer Aniston då övriga skådisar kuppat in den gamla "Vänner"-låten, ni vet "I'll be there for you" av The Rembrandts, i en scen. Jennifer Aniston skrattar så hon gråter och sedan ser hon lite nostalgiskt ledsen ut.
Och hon har verkligen all anledning att deppa. För efter rollen som Rachel har det inte riktigt tagit sig. Visst, Aniston harvar på i film efter film, som dock tyvärr pendlar från harmlösa till riktigt usla.
Och nu är hon där, i uselheten, igen. Det värsta är att hon måsta ha en klausul i sitt kontrakt där det står att hennes kropp måste stå i fokus.
Jag vet inte hur många gånger jag sett hennes till perfektion skulpterade torso och ben, exponerade i motljus, alternativt täckta av vattendroppar.
Någon annan anledning till att hon har valt att spela rollen som strippan Rose, än att just få visa upp sig halvnaken i strippklubbsmiljö, är obefintlig.
Rose tvingas av ekonomiska skäl spela rollen som mamman i en fejkad familj som ska köra en knarklastad husbil över gränsen från Mexiko och se så oskyldiga ut som möjligt. Filmen är full av klyschor av typen "mexikaner är korkade" och dessutom utvecklas den på ett mycket orealistiskt vis när de från början genomcyniska "familjemedlemmarna" som genom ett trollslag inser att pengarna i transaktionen är oviktiga och det bästa är att hålla ihop.
Hade filmen bara varit kul hade man väl kunnat leva med den orimligheten. Men det finns bara två roliga scener i hela filmen, varav den bästa inbegriper en galet inflammerad pungkula. I övrigt får "Familjetrippen" den tredje "Baksmällan"-filmen att framstå som ett humoristiskt mästerverk.
Manuset är kasst, skådisarna ser trötta ut och all tajming är död. Men visst, Anistons kropp är verkligen skitsnygg. Grattis. (TT)