Kenneth Branaghs version av Mozarts kanske mest lättillgängliga opera är förlagd till första världskriget. Datoranimeringarna avlöser varandra, det smäller och dånar. Den giftiga ormen blir senapsgas, Nattens drottning flyger som en nattfjäril under sin berömda aria. Scenerna när hela mänskligheten förenas i fred blir storslagna panorereringar över ett tydligt datoranimerat landskap av gröna ängar. När Papageno förklarar sin förälskelse till Papagena flyger han in i ett par gigantiska röda läppar.
Avsikten är att få folk att tillgodogöra sig opera på ett mer enkelt sätt. Och visst, kanske kan det få någon att inleda ett operaintresse (Stephen Frys libretto är ovanligt lätt att förstå). Men kan det slå känslan av en stor orkester och en mäktig tenor i ett fullsatt operahus?
Jag tror inte det. (TT Spektra)