Ann-Cathrine Haglund m fl (red): Moderata pionjärer. Kvinnor i politiskt arbete 1900-2000
Sällskapet för Moderata Kvinnors historia
En av de böcker som nominerades till årets August-pris var Ulrika Knutssons "Kvinnor på gränsen till genombrott", som handlar om den radikala krets av kvinnor som hade sitt centrum på gården Fogelstad i Södermanland.
Samtidigt kommer nu en bok om pionjärerna inom den moderata kvinnorörelsen. Det är tyvärr en bok som inte har minsta förutsättning vare sig att bli läst av en krets utanför de närmast sörjande eller ännu mindre att bli nominerad till ett litterärt pris.
De porträtt som ges är genomgående fullständigt utslätade på ett sätt som gör det alldeles omöjligt att få någon bild av att dessa kämpar för de konservativa samhällsidealen, vars värsta motståndare var de helt förstockade männen i den moderata rörelsen som inte hade minsta förståelse för att de behövde någon hjälp av kvinnor i sin politiska kamp.
Det är ironiskt att den moderata kvinnorörelsen, som sannerligen inte stått i spetsen för den feministiska kampen, alltid har varit en av de starkaste politiska kvinnorörelserna.
Av dem som stått i spetsen för denna rörelse är det egentligen bara en som får ett porträtt i någorlunda helfigur. Det är Ebon Andersson, som från en fattig arbetarmiljö i Göteborg gjorde akademisk karriär och sedan kom in i riksdagen där hon snabbt blev en mycket respekterad politiker. Hon porträtteras av sin sentida efterföljare i den moderata politiken, förra talmannen Ingegerd Troedsson. Men nog hade det funnits åtskilligt mer att berätta om Ebon Andersson än den rent politiska teckning som Troedsson ger.
Resten är som sagt oerhört utslätat. Mycket känns som rena nekrologer, oavsett om porträtten gäller döda eller levande. Endast beröm förekommer.
Rör det sig om mera uppenbart kontroversiella personer som Ethel Florén-Winther som var kvinnoförbundets ordförande i sju år innan hon avsattes till förmån för Britt Mogård (hon gjorde senare karriär i Husmorsförbundet) har man löst problemet genom att helt enkelt radera ut henne. Hon förekommer inte på bild och i text sägs inget annat om henne än just detta att hon röstades bort.
Resultatet är en tråkig bok om kvinnor som säkert i många fall varit mycket spännande. Inte minst intressant är att konstatera att det parti som ivrigast slagit vakt om kvinnans roll som maka och mor haft kvinnliga företrädare som nästan genomgående varit yrkesverksamma på mycket krävande jobb.
Själv skulle jag gärna velat veta mer om advokaten Britt Åström som suttit i presidiet för Linköpings stadsfullmäktige.