Skillnaden mellan de två potentiella aprilskämten var att Hultsfredsfestivalen verkligen flyttar till en gammal golfbana norr om Stockholm. Det är sant.
Att Tommy Nilsson byter namn till ”Black” var en lögn. En pr-kupp där mannen, med några av 80-talets tyngsta ballader i ryggsäcken, poserade med kajalmålade ögon och menade allvar.
Han svarade ja på raka frågor om det var på riktigt.
Dagen efter var det många, många som hånade den svenska nöjesjournalistkåren som svalde kuppen och gav den nya, svarta chokladen Nilsson samarbetade med, en rejäl skopa gratisreklam.
Hur jag kände? Vi hade ju några rader i tidningen.
Jo, lite, lite rodnad. Det ska erkännas. Men mest kom det ömma känslor för en långhårig föredetting som trotsar allt vett, ljuger, för ytterligare några dagar i ljuset.
Eller som han själv uttryckte det i Aftonbladet dagen efter.
– Jag är 52 år, och ska släppa en platta – vad fan ska jag göra?
Kämpa Tommy!
Utöver Tommy Black, förlåt, Nilsson, har jag tänkt på ytterligare en långhårig man i veckan. Rami Shaaban.
För en fotbollsnörd som mig är han Djurgården/Arsenal/Hammarby-målvakten som stod i öppningsmatchen i VM 2006 och gjorde ytterligare några bra landskamper. En till synes jordnära, lugn och ganska tråkig kille som avslutade en hyfsad karriär i fjol.
Men tydligen är Shaaban mer än så. Han är en kändis 2013. En kändis som hoppar från hopptorn, dirigerar musik och tar plats i hysteriska fredags-underhållningar.
Hur blev det så?
VECKANS
... liveupplevelse: slutspelsstämningen och dramaturgin i Cloetta center. Wow!
... tv: Metallicadokumentären ”Some kind of monster”. Erkänner, hade inte sett den tidigare.
...musikupptäckt: Haim. Är sen på den här bollen med, men tjejerna från Kalifornien är verkligen bra. Linköpingskillen Ludwig Göransson producerade debut-ep:n för övrigt.
Ha en fin helg!