Det börjar så lovande. För att vara en Tom Cruise-film så börjar det också ovanligt hårt och kallt. En skoningslös skytt mejar ned ett antal oskyldiga och blir ganska snart fångad av polisen. Skytten vill inte prata med någon men innan han blir misshandlad in i koma av några medhäktade hinner han begära att få hjälp av en viss Jack Reacher.
Tom Cruise gör entré och tillsammans med den idealistiska försvarsadvokaten (Rosamund Pike), som bestämt hävdar även mördares rätt till en rättvis rättegång, börjar Reacher undersöka det till synes vattentäta fallet.
Kan allt, typJack Reacher är nämligen inte bara en före detta miltärpolis som lever vid sidan av samhället och hoppar in när det passar honom, han är dessutom superintelligent, kan slåss och charma damer. Ingenting är för svårt. Han gillar, så att säga, att ta sig an omöjliga uppdrag.
Lee Childs romanfigur ska tydligen inte alls överensstämma med Tom Cruise rent utseendemässigt, vilket väl är av mindre vikt. Värre är att mysteriespåret, som är en kittlande premiss, överges alldeles för snabbt. För medan Jack Reacher, på rekordtid, listar ut hur saker och ting ligger till och därmed effektivt tar död på spänningen, urartar filmen i ett slags Dirty Harry-upplägg. Det klär ärligt talat inte Tom Cruise särskilt väl.
Good guy, juÄven om han ska ha credd för att han vid fyllda 50 är i fysisk topptrim och klarar actionscenerna med glans så andas ju hela hans persona "good guy", snarare än farlig kille. I just Jack Reachers fall borde nog den blandningen kännas mer ambivalent för att det riktigt ska funka och lyfta filmen över godkänt. (TT Spektra)