Musikal om barberaren Benjamin Barker som förkrossad av kärlek och sorg flyr London. Många år senare återvänder han som den hämndlystne och blodtörstige Todd.
Det är en morbid och tillspetsad historia som borde passa regissören Tim Burton perfekt. Men som vi alla vet, det som ser bra ut på papper fungerar inte alltid i praktiken.
Burton har gjort en film med snygg dekor och duktiga skådespelare men upplägget saknar energi. Det känns som om han följer en plan han själv inte brinner för. Jag saknar till och med Burtons visuella lekfullhet. Den typ av bildmagi som har gjort honom till en sådan aktad regissör.
Störst problem har jag med musiknumren och de är många. "Sweeny Todd" är en film nästan helt utan talade repliker. Det är synd eftersom filmens få repliker är mycket roligare än den repetetiva musiken. Musikalinslagen lämnar inte något annat spår efter sig än en känsla av déjà vu eftersom alla nummer till slut påminner om varandra.
Musiken är skriven av kritikerrosade Stephen Sondheim som ibland kallas för "the thinking mans" musikalkompositör. Av allt att döma är jag ingen sån. Tusan vet om jag vill vara det.
Men framför allt är filmen vare sig makabert rolig eller blodigt spännande. Den hamnar mitt emellan och känns distanserad och överdrivet lång. Endast Helena Bonham Carter är riktigt lyckad som den vrickade kaféinnehavaren som bakar köttpajer av Todds offer!