Bandet är ute på sina sista spelningar under namnet Thin Lizzy. På lördag spelar de på Cupolen i Linköping, i arrangemang av restaurang L'Orient.
Thin Lizzy lades ner första gången 1983, och knappt tre år senare dog bandets frontman Phil Lynott i sviterna av sitt alkohol- och narkotikamissbruk. Men genom åren har gruppen återuppstått i olika former. Nuvarande uppställning har spelat sedan 2010.
– Tanken var att sätta ihop ett band med passion, attityd och soul. Och att sätta ihop en helvetes liveshow och göra Thin Lizzy-arvet rättvisa. Vi tänkte också att om allt kändes bra så skulle vi skriva nya låtar, och det har vi gjort, skriver Ricky Warwick, som inte anser sig ha tid med en pratintervju, men svarar på frågor i ett mejl.
Och så är det. Bandet är just i färd med att färdigställa ett album, med nya originallåtar. Det första på 29 år.
– Vi har skrivit omkring 20 nya låtar som vi är väldigt nöjda med, skriver Ricky Warwick.
Hur kommer det att låta?
– Det kommer att ha det klassiska Thin Lizzy-soundet, men med en modern edge.
Ni har sagt att ni är ute på era sista spelningar med Thin Lizzy, men att det inte betyder att ni ska sluta spela tillsammans. Hur menar ni?
– Det betyder att vi inte kommer att göra så många spelningar som Thin Lizzy, men att vi kommer att fortsätta att turnera med det nya bandet.
Den enda som är kvar sedan starten är trummisen Brian Downey, men gitarristen Scott Gorham kom med redan 1974 och får räknas som originalmedlem. Dock ligger Phil Lynotts ande som en skugga över bandet, och många fans tycker inte att ett Thin Lizzy utan Lynott borde ha rätten att kalla sig Thin Lizzy. Något som så klart inte undgått Ricky Warwick och de andra.
– Självklart kommer det aldrig att bli detsamma utan Phil. Men det här är så bra och så nära som det går. Tyvärr dör människor, men musiken lever vidare och det är en fantastisk känsla att föra vidare Thin Lizzys musik till en ny generation fans, och till de gamla fansen. Vi spelar med integritet och ärlighet och fullständig respekt för Phil, precis som alla som har sett showen kan vittna om.
Samtidigt: En rad Thin Lizzy-återföreningar genom åren har presenterats som hyllningar till Phil Lynott och ni hänvisar alltid till honom på ett väldigt ödmjukt sätt. Ni kan framstå som lite väl självförminskande...
– Som jag sa, för mig var Phil den perfekta rockern. Han hade allt och har varit en stor influens för mig under hela min karriär. Jag skulle aldrig försöka imitera honom på scenen, men jag förstår och vill sjunga låtarna på det sättet som vi alla känner dem och älskar dem.
Phil Lynott i all ära – det klassiska Thin Lizzy-soundet bygger också mycket på twin guitar-soundet från kombon Scott Gorham/ Brian Robertson. Hur får ni till det idag? Nu spelar ni ju till och med med tre gitarrer ibland…
– Damon och Scott är fantastiska tillsammans, och det klassiska Lizzy-duellgitarrsoundet har aldrig varit i bättre händer. Jag lägger till lite tredje gitarr för att få upp refrängerna och spelar en tredje harmoni när det behövs. Men det handlar ändå verkligen bara om Scott och Damon.
Vilka av dagens band tycker du är värdiga arvtagare till Thin Lizzy?
– Inga.
Vad kan Linköpingspubliken förvänta sig att få uppleva när ni kommer hit på lördag?
– En högoktanig och energifull rock’n’roll-show, med passion, integritet och soul med alla Thin Lizzy-klassiker spelade på det sätt vi alla känner och älskar dem.