ny bok
På en timmes tågresa mellan Stockholm och Flen hinner det inte händamycket, tänker du. Men då tänker du för snabbt. Ulf Lundkvist tillåtersig att tänka långsamt, allt han ser genom kupéfönstret ger upphov tillreflexion. Redan i kön till biljettluckan på Centralen i Stockholm,medan kölappen hinner bli vikt och skrynklig, undrar han: "Minns hansom säljer biljetterna några ansikten. Eller smälter alla ansikten ihoptill en enda fantombild?"
Efter Södertälje breder det sörmländska landskapet ut sig, därskymtar en kyrka, runstenar, en övergiven festplats. "Tänk om dom somlevt därute kunde komma tillbaka och berätta." Därpå låter han fantasinskena i väg och framkallar några vålnader i landskapet. En bisarr drömtar honom till helt andra miljöer, men så vaknar han till närhögtalarna knastrar: "Nästa Flen!"
Kombinationen av karaktäristiska svarta tuschteckningarna och dedrastiska kommentarerna ger den lakoniska humor som är Lundkvists egen.Vi som följt Assar och andra av hans seriefigurer känner igen oss. Detär landsbygden och dess människor, skiftningarna i naturen, vadan ochvarthän som intresserar Ulf Lundkvist. Mänskliga efterlämningarfascinerar honom, må det sen vara en förfallen fotbollsplan ellerborttappade inköpslistor från vanliga hushåll: tv-tidning, 2 l mjölk,Ballerina . . .
Jag störs inte av att han upprepar sig. Tvärtom, jag behöver nu ochdå fylla på med en dos "landsbygdsromantik" eller vad man nu skallkalla det Ulf Lundkvist hänger sig åt. Och det är helt okej att hanstämmer in i kören som sjunger långsamhetens lov.