Nej, nej, nej, inte Malik Bendjelloul!
Som alla andra fångades jag av den unika berättarglädjen i "Searching for Sugar Man". Och även av Bendjelloul själv på Oscarsgalan. Inga malliga fasoner där inte, han verkade vara en genuint ödmjuk människa, rent och bart överlycklig och tacksam för priset och allt som hände runt det i Hollywood. Ingen ironi kunde skymtas bakom de varma ögonen.
Hans Sommar i P1 var en energirik, underbar och ljus historia där han gav inblickar i arbetet med filmen. Hur huvudfinansiären hoppade av, hur huvudpersonen Rodriguez skydde kameran och en massa andra hinder.
Allt klarade han av och sagan om den unge mannen som klippte en världssuccé själv hemma i lägenheten blev sann.
Nu vittnar hans forna tv-kollegor om hans intagande personlighet. SVT:s kulturchef Eva Beckman kallar honom geni och säger:
– Man tror ofta att så begåvade människor ska vara svåra att jobba med. Väldigt begåvade människor kan vara det. Malik var motsatsen. Han var lätt, han var rolig, han var snabb och lekfull. Han var en otroligt älskansvärd person som sprutade ur sig idéer.
Ändå var det den fruktansvärda sjukdomen depression som tog hans liv.
Jag vill tacka hans bror Johar Bendjelloul som gick ut och berättade att Malik tog sitt liv efter att en tid ha varit deprimerad.
– Frågan varför kommer att förfölja mig livet ut, sa den förtvivlade brodern, jag var med honom hela tiden och har inget svar själv.
Jag har själv erfarenhet av depression på nära håll och vet hur hårt det slår. Och hur viktigt det är att tala om både sjukdomen och självmordsrisken.