En och annan konstnär/kulturarbetare verkar inom ett antal skilda discipliner. Till dem hör Carl Henrik Svenstedt. Nu visar han ett tjugotal fotografier i form av ”polaroider”. Alltså helt obearbetade. Dessutom står han bakom åtta broderier, överförda till textilmediet av Jenny Karlsson.
Broderierna är omsorgsfullt och skickligt utförda, i olika broderitekniker. Bildinslagen är i huvudsak hämtade från mycket gamla kakelplattor från Delft. Riktningen bakåt lägger till en mental tidsaxel, vid sidan av den som rör utställningens övriga verk. Broderiernas sentenser är formulerade i en anda som inkluderar både livsvisdom och humor. Carl Henriks mormor representeras med en textil skapelse. Den bidrar också till att tankarna styrs mot ett tidsbegrepp.
Fotografierna, som är relativt små, har ramats in hos Galerie Antoine Bechet i Paris. Jag nämner det därför att inramningarna är utförda på ett inkännande sätt och utgör en del av konstverken.
Svenstedt har ett ”öga” och en intuition som låter honom fånga både ögonblicket och det som innerst utmärker ett objekt eller ett sammanhang vars existens är högst tillfällig. Allt handlar om inträngande, representativa skildringar av situationer som lätt kan passera obemärkta för en nutida människa.
Polaroidtekniken gör att färgerna växer till sig i en takt som harmonierar med det mänskliga ögat. Därför innehåller de här bilderna också ett betydande mått av skönhet. Förhållandet gör det lättare att anamma och verkligen se det som skildras. Uttryckens bredd gör utställningen extra intressant, till en del tack vare de textila inslagen. Bredden överensstämmer dessutom med upphovsmannens ambitioner.