Varifrån kommer uttrycket ingen ko på isen, frågar en läsare. Och varför talar man i politiska sammanhang om kovändning?
Att kor har sin plats i språket är inte konstigt. För inte alltför länge sedan var ju kor, och andra djur, ett vanligt och naturligt inslag i de flesta människors liv i Sverige. Det är ingen ko på isen betyder att det inte är någon fara, eller brådska. Det är lugnt, skulle man lite modernare kunna säga. Den fortsättning som inte brukar uttalas lyder "så länge rumpan är på land". Därmed finns ingen anledning till oro, får man föreställa sig att en äldre tiders dräng kunde hävda.
Den överförda betydelsen av kovändning tar fasta på kons plötsliga och kanske något osmidiga helomvändning och kan användas till exempel då ett parti byter ståndpunkt i en fråga. Dessutom är det en seglingsterm.
Ett annat "ko-ord" som förekommer i politiken är kohandel. Här får man tänka sig ett köpslående och prutande vid kreaturshandel som en bakgrund till den överförda betydelsen, som tar fast på det praktiska snarare än principiella inslaget i en överenskommelse. Kohandel är en kompromiss, men av ett simplare slag. Det har använts sedan 1920-talet, efter tysk förebild.
Man saknar inte kon förrän båset är tomt är ett annat uttryck med lantlig bakgrund.
Kofot syftar på precis vad det låter som: en kos fot. Ursprunget är också här tyskt. Eftersom det har med kroppsdelen fot att göra är pluralformen kofötter den mest rimliga, men även kofotar förekommer. Ett tecken på att kopplingen till ordets ursprung inte längre är lika tydlig.