Jodå, visst har Findus lämnat Pettson förut - fast inte precis så frivilligt som den här gången. Och för övrigt var det massor av år sen, när Findus bara var kattunge.
Nå, just den historien står (för evigt) att läsa om i "När Findus var liten och försvann" (2001). Nu kan vi framför allt glädjas åt nya Pettsonboken, ursprungligen ett teatermanus som Sven Nordqvist, till all lycka för ? tja, hela världen skulle jag tro, äntligen överfört till bild och text.
Kulturmärkta radarparet Pettson och Findus har en speciell plats i våra retrohjärtan. Man kan liksom aldrig få nog. Varken på deras relation eller på den där utrotningshotade lantidyllen som härbärgerar så mycket vänlighet, klokhet, avundsvärt lekhumör, energisk påhittighet och tolerans.
Pettson må vara en enstörig gammal gubbe och nog deppar han ibland, är less på både folk och fä, även på sin katt - men tänk ändå så många som släpps in på gården. Inte bara korna, hönsen, tuppen och grannarna - och förstås alla mucklor. Även andra, mer "exotiska" invånare och växter deltar, befolkar bilderna. Och såklart är också räven ett måste i denna välkomnande och kreativa kollektivmiljö mitt ute i det svenska grönsakslandet!
I "Findus flyttar ut" börjar dagen redan klockan fyra på morgonen, med en otåligt studsande katt. Pettson blir inte glad. Findus får välja: antingen sluta hoppa eller flytta ut. Han väljer det senare. Hm, det var oväntat. Å andra sidan så får gubben en del att "att spika och dona med", det gillar han.
Sagt och gjort, av det gamla dasset blir ett hus med lagom studshöjd. Findus nya liv kan börja!
Fast, så är det ju det där med räven, och mörkret och mössen och trots att Pettson fixar både snubbeltrådar och skramlor, blir det lite tomt och konstigt. För bägge.
Nej, Findus är faktiskt inte tonåring än. Och först måste han hur som helst lära sig klockan - "men det är en annan historia".