Det är förmiddag i Borås, dagen efter den stora debutantgalan i stadens kulturhus. Fem nykläckta författare var nominerade av Borås Tidnings litteraturjury. Bara en kunde vinna. Det blev Susanna Lundin. Motiveringen löd: "För en roman som med nyfikenhet och precision osäkrar gränserna för människans villkor och litteraturens möjligheter". Under gårdagskvällen fick hon champagne, blommor och en rejäl check på 100 000 kronor. Nu har hon precis blivit intervjuad i radio, är lite stressad. Hon är på språng mot stationen, tåget hem ska strax gå, men tar sig ändå tid för ännu en nyfiken journalist.
Den klassiska sportfrågan: hur känns det?
– Det känns jättekul! Särskilt om man tänker på vilka som fått Borås Tidnings debutantpris innan.
Det verkligen ingen dålig krets som Susanna Lundin numera tillhör. Bland tidigare vinnare märks Lotta Lotass (som senare hamnat i Svenska Akademin), Daniel Sjölin, Jonas Hassen Khemiri, Martina Lowden...
– Ja, man är verkligen i ett fint sällskap! Och det är här priset kan man ju dessutom bara få en gång.
Vad ska du göra med pengarna?
– Jag ska nog ta mig tid att skriva. Men jag har inte riktigt kommit gång med någon ny bok ännu.
Kritikerna öser lovord över dig, debutantpriset är ytterligare en bekräftelse. Finns inte risken att detta även kan bli en slags "kiss of death"?
– "Kiss of death", haha! Du menar att det skulle vara hämmande? Nej, jag tror inte att det blir det. Jag tar nog väldigt lugnt på allt det där, egentligen. När man skriver sin första bok har man ingen kontakt med omvärlden, det finns ingen press utifrån eller några förväntningar från andra. Jag ska försöka hålla fast vid den känslan och inte bara skriva en uppföljare för att få det hela överstökat.
Du använder ett mycket poetiskt och associativt språk i "Hindenburg". Hur vill du själv beskriva boken?
– Hmm... (tystnad).... Jag har svårt att beskriva den själv. Men på bokens omslag står att den "är en roman om jordens undergång och om hur man blir människa". De orden täcker berättelsen väldigt bra, tycker jag.
"Film är intressantare än böcker", har du sagt. Förklara!
– Jag gillar att se film mer än jag gillar att läsa böcker. Det går att uttycka andra saker och känslor i film än i text. Bilder är starkare. Jag tycker att upplevelsen blir mer direkt av filmer.
Ändå blev du författare?– Jag vet inte om jag vill titulera mig författare ännu...
I dag bor du i Malmö, men är född och uppvuxen i Motala. Vad är har den staden betytt för dig?
– Det är främst skogen, jag vistades mycket i skogen när jag bodde där. Och skogen spelar en stor roll i min bok också. Det kanske känns hemskt att säga. Men jag tyckte faktiskt det var ganska tråkigt att växa upp i Motala. Det var väl därför jag började skriva. Det fanns inte så mycket annat att göra. Men numera har jag försonats med Motala.