August Strindberg var ständigt på väg mot nya platser, bokstavligt talat såväl som i tanken och språket. Ett gjorde han dock alltid: ifrågasatte etablerade sanningar - estetiska, religiösa, psykologiska, politiska. På maktens sida stod han inte.
Sällan svingade han sitt svärd så vildsint som i ?August Strindbergs lilla katekes för underklassen", nu utgiven på nytt med anledning av jubileumsåret. Här är det den frustande samhällskritikern som talar, med formen lånad från Luthers katekes, frågor och svar. ?Vad är samhället?" lyder första frågan, som besvaras ?En samlevnadsform som utvecklat sig under inverkan av överklassens syfte att hålla underklassen under sig."
Det är härlig läsning, pang på rödbetan utan garderingar. Katekesen är en uttalad stridsskrift och som sådan utan anspråk på förfining i resonemangen. Den ska väcka känslan.
En del är visserligen svårsmält för dagens läsare, som tankarna om kvinnan och äktenskapet. Annat gäller lika väl i dag som då. Som att samhällsmoralen är godtycklig och avgörs av dem som sitter vid makten för tillfället. ?Överklassen som har vapenmakten behöver icke begå sina mord i lönn, och skäms icke att begå dem öppet, och det skryter den med" skriver Strindberg och det kunde handla om USA och Usama bin Ladin.
Tillsammans med Strindbergs text i den här pocketutgåvan finns Göran Greiders ?Liten katekes för de ännu vanmäktiga" (tidigare publicerad i Aftonbladet). Precis som i Strindbergs fall både kan och bör man resa invändningar på sina håll. Men man bör också ta på allvar Greiders påminnelse om att makten till stor del befinner sig utom demokratins räckhåll och att mediernas granskande uppdrag är av största vikt.
Greider skriver: ?Lägg märke till att journalisternas första fråga till varje ekonomisk talesman alltid är: Vill du behålla RUT-avdraget? De frågar så, för att de vill veta hur det blir med städningen hemma hos dem själva." Bokstavligt sant är ju detta inte, men likafullt relevant.