Ny film
CCC
"Hawaii, Oslo" var förra årets norska biosuccé. Det är en urban sagomosaik bestående av flera sammanflätade historier.
Här finns födelsedagsbarnet Leon, en institutionaliserad kille somväntar på att träffa sin barndomskärlek och drömkvinna Åsa. Vi möterLeons bror Trygve som fått permission från fängelset för att hälsa på.Deras vägar korsas också av en ambulansförare, ett par som väntar sittförsta barn och två unga bröder utan föräldratillsyn.
Mitt ibland dessa människor vandrar mentalvårdaren Vidar. Han är sagans ängel.
Det är lätt att prata om Poppes film i förhållande till andraberättelser. Med största säkerhet har filmteamet tittat ett par gångerpå filmer som"Himmel över Berlin", "Magnolia" och kanske "21 gram".
Säkerligen kan man även tillföra författaren Paul Auster tillregissörens imponerande lista av referenser. Personer som har skapatförstklassigt sammanvävda känsloutspel med inslag av övernaturlighetoch slumpmässiga händelser.
Poppe & Co gör ett imponerande försök att skapa en norsk version av sina referenser. Och sagor om kärlek är alltid välkomna.
Jag gillar också deras förmåga att hela tiden hålla oss påsträckbänken. Man vet aldrig riktigt hur många av filmens delsagor somfaktiskt kommer att sluta lyckligt. En oro som förstärks av filmensfina skådespelare som gör nervigt fängslande porträtt. Det gällerframför allt Jan Gunnar Røise i rollen som Leon.
Däremot har Poppe svårt att hålla liv i filmens alla olika delar idryga två timmar. Lite av filmens täthet och nerv går förlorad i demånga sidohistoriernas labyrinter.
Hans referensfilmer präglas alla av perfekt timing, underbart fotooch ett suggestivt tempo som gav berättelserna rätt tyngd. Det är justi de delarna som vi hittar svagheterna med "Hawaii, Oslo". Och just därförvandlas en imponerande film till "bara" bra.