Magnus Florin skildrar i i "Leendet" ett liv bland gåvor och gentjänster. "En stor bok i det lilla formatet" skriver Henriette Zorn.
Under läsningen av Magnus Florins nya roman kommer jag allt som oftast att tänka på statsministern. När Göran Persson för några år sedan skulle ta ett krafttag om statsfinanserna mässade han något i stil med: "Den som är satt i skuld är inte fri."
Uttalandet syftade förstås på krass ekonomi men kan översättas till alla de där vardagliga transaktionerna som sker i form av gåvor eller den uppmärksamhet vi ger varandra. Man blir bjuden på middag, har med sig en present, en blomma eller en flaska vin. I en tyst över-enskommelse ingår att man bjuder tillbaka (man står i skuld, nu är det vår tur) varvid vinflaskan eller blomman pliktskyldigt returneras.
Så vandrar saker och ting, vardagliga tjänster och de ofrånkomliga gentjänsterna som följer, fram och åter i ett slags subtilt köp- och säljsystem som binder oss till varandra genom skuld och ofrihet.
Gåvan är välviljans och baktankens främsta konstprodukt och "Leendet" skildrar just ett liv bland gåvor.
Huvudpersonen har själv ett kluvet förhållande till gåvor, han känner smärta eller blir sjuk när han får något. Allting dras till sin spets när han hamnar på sjukhus och får motta det ena donerade organet efter det andra. Hur ska han kunna återgälda?
I vanlig ordning rör det sig hos Magnus Florin om en bok i det mindre formatet men med stort innehåll, skildrat på hans lika sparsmakade som utsökta prosa. Den är torr och behärskad och samtidigt mjuk med en varm och gåtfull humor. Bättre än någon samhällskritiker lyckas Magnus Florin med sitt allvar och sin underfundiga ironi skildra den nyckfulla driften av svensk sjukvård. Det ger onekligen en ny dimension till det här med att ge och ta. Temat kan tyckas en smula originellt men i själva verket är det ju aktuellare än någonsin. Flodvågskatastrofen i Sydostasien och den generositet som följde i dess spår kommer ju omedelbart för en när man läser följande rader i boken: "Folk vill gärna ge till enskilda människor, men de vill ge bara på villkor att de som givare förblir okända. De vill inte ge till den som bor i porten bredvid, utan till någon annan, långt bort."