Översättning: Urban Andersson
Norstedts
Den danska författaren och akademiledamoten Susanne Brøgger har ett 40-årigt prisbelönt författarskap bakom sig. I hennes böcker återkommer ofta självbiografiska teman där familjen är som ett fängelse samt en kritik mot den moderna tidens framväxt. Dessa teman finns också i hennes nya bok "Till T" och trots att hon skrivit ett tjugotal böcker kallar hon denna bok för sin romandebut.
Här möter vi en dysfunktionell familj på danska landsbygden i juni 1958. Mamman, maken, de två döttrarna och lillpojken försöker leva ett familjeliv tillsammans där var och en skapar strategier för sin egen överlevnad.
Mamman döper om hela familjen, utom maken, till olika namn i Nalle Puh-sagan och dessa namn följer sedan med personerna i hela boken. Hon kallar sig själv Kängu, sonen blir lilla Ru som hon ska ha i sin magficka, döttrarna blir Nasse och Tiger.
Allt kretsar kring mamman som är psykiskt sjuk, livrädd för att bli inlagd på sjukhus och hon vill ständigt ta livet av sig, ”Barn ska vara glada, för om de är sura kan de riskera att Kängu dör.”
Sonen Ru kan inte tala trots sina fyra år, dottern Nasse kan inte leva utan sin storasyster Tiger och Tiger kämpar i sin tur med att frigöra sig och gömmer sig i källaren. Hon lider av skrämmande syner som liknar hallucinationer.
Krisen är ett faktum när mormor och morfar vill komma och dricka te och familjen inte har en aning om hur de ska få ihop tekoppar till alla och något te finns inte hemma. Boken avslutas elegant med ett ultimatum från dottern Tiger till familjen i allmänhet och mamma Kängu i synnerhet.
Min irritation väcks ibland där författaren kommenterar vad som har hänt och vad som kommer att hända och det står i vägen för familjens egen berättelse. För övrigt är Brøggers stil säker och känslig där blommorna får en framträdande roll i början på varje kapitel och ordkrusidullerna på slutet, Skrattskratteratt, Sippesippenipp.