Operabyrån står för årets inslag av tidig musik på Vadstena-Akademien. De begåvade musikerna har iscensatt sånger och danser från Italiens 1600-tal. Men de nöjer sig inte med att bara musicera.
I samarbete med dramatikern Sigrid Herrault blåser de poetiskt liv i kvinnans, och framför allt Barbara Strozzis, villkor som kompositör i en minst sagt mansdominerad värld.
Beundran och ont blodVenetianska Barbara Strozzi (1619-1677) var firad kompositör och ensamstående fyrabarnsmor. Hennes ovanliga livssituation måste ha väckt både beundran och ont blod.
Denna tveeggade syn på henne genomsyrar också Operabyråns föreställning. Bokstaven B i tredimensionellt jätteformat har kluvits på mitten mellan sina bulliga magar. De två klossarna får tjäna som omväxlande podium eller titthål för de agerande. Musikerna använder gester och minspel för att reagera på den som för tillfället är i fokus. Alla medverkande har samma uppsättning av dubbla scenkläder – särk eller klänning – och omklädningen sker på scenen samtidigt som de andra musicerar.
Kan verkligen sin sak”Kurtisanen och kärleken” är en stillsam och tankeväckande föreställning med mycket vacker musik. De medverkande kan verkligen sin sak. Sopranen Christina Larsson Malmbergs stora omfång rör sig lekande lätt i de krävande sångerna. Violinisten Catalina Langborn och lutenisten Jonas Nordberg bjuder på ekvilibristiska duetter och Karin Modigh dansar med både kropp och minspel.
Även sångernas dramatiska texter får liv i den fina iscensättningen – de skulle inte komma till sin rätt vid ett strikt konsertant framförande.
Jag går därifrån lite klokare och ännu lite mer upplyst och tänker att det är mycket märkligt att av den repertoar som spelas på konserthusen i dag står kvinnor endast för 3,5 procent...
Fotnot: ”Kurtisanen och kärleken” spelas i Vadstena till och med 3 augusti. Läs mer om Vadstena-Akademien på www.vadstena-akademien.org