The Queen of Shebas Pearls
Manus & regi: Colin Nutley
I rollerna: Helena Bergström, Rolf Lassgård, Peter Vaughan
Längd: 2 tim 9 min
Censur: tillåten från 7 år
Filmstaden i Linköping
Juldag och premiärvisning av en ny film av Colin Nutley. Det kännsminst sagt bekant, även historiemässigt. "The Queen of Shebas pearls"är en lång och splittrad Nutley-historia i samma ådra som "Änglagård"och "Under solen", fast på engelska. Och som vanligt spelar HelenaBergström huvudrollen. Men det enda som känns roligt att återse är JensFischers foto. Denne gamle Nutley-trotjänare draperar filmen menunderbara färger och i fantastiska bilder. Utan dem hade dessa tvåtimmar blivit nästan outhärdliga. Inte första gången Fischer kommertill undsättning för att rädda ett tomt Nutley-skal.
Historien i "The queen of Shebas pearls" är väldigt svag ochvacklande. Nutley har försökt att göra ett typiskt engelsktfamiljedrama med ingredienser hämtade från en litteraturtraditionbestående av såväl Dickens som Austen. Här finns förvecklingar på grundav gömda sanningar, omöjlig kärlek, bortlämnade barn och unga pojkarsuppväxtår. En historia som sätts igång när Nancy (Helena Bergström)anländer från Sverige till familjen Prettys hus i England och visar sigvara på pricken lik deras avlidna syster/dotter/ mor/hustru.
Det är svårt att förstå hur en historia med så många förvecklingarkan vara så pass långtråkig. Framför allt handlar det om att vi intefår ta del av de verkligt stora händelserna. Vi presenteras för ettscenario och hoppar sedan direkt till upplösningen men får inte varamed på resan. Ungefär som att få se julklapparna under grannen och fåreda på vad det är i utan att tillåtas öppna dem. I "Queen of Shebaspearls" är det norm. Huvudpersonerna blir kära till höger och vänsterutan att vi bjuds in. Det bara redovisas. Nutley har heller inte valten mer lyrisk stil utan det känns mest som om han inte riktigt lyckatshålla koll på alla sidohistorier. Endast två riktigt bra scenerlevereras. Tillsammans med fotot och de professionella engelskaskådespelarna räddar det filmen från total kollaps. Det är också allt.Per Ericsson