Det här ska inte kunna bli fel. Michael Nyqvist, Gustaf Skarsgård och Jacob Ericksson gör huvudrollerna, och i samma film: Per Morberg, Michelle Meadows, Leif Andrée, Helena af Sandeberg och Michael Segerström.
Och det börjar inte så pjåkigt. Det är skönt att se en svensk gangsterfilm utan att Mikael Persbrandt står och stinker testosteron i vart och vartannat klipp. Skarsgård och Ericksson spelar bröderna Adam och Valle som på grund av dumhet och knark, i det ena fallet, och kärlek, i det andra, hamnar i helt fel sammanhang. Att regissören Miko Lazics valt att fokusera mer på deras förhållande än på pang-pang är smart.
Men det är något med thrillers och Sverige.
Visserligen har lillebror Adam knarkat tills allt han duger till är att sitta i en bil och se hög ut, men apati är inte den bästa egenskapen hos en karaktär i en actionrulle. Åtminstone inte om man vill ha spänning.
Miko Lazic intentioner är lovvärda och skådespelarinsatserna ligger högt över snittet för en svensk kriminalfilm. Särskilt bra är Michael Nyqvists mysiga, men livsfarliga gangsterboss Dalmasen. Men ska man ersätta action med relationer får man inte göra som Miko Lazic, som samtidigt passar på att också byta dialog mot ljudeffekter så fort det bränner till. Där står skådespelarna och gapar åt varandra. Munnarna rör sig, men det hörs ingenting och även om rollistan är fet undrar jag om den inte hade behövt påfyllning. Med stuntmän. (TT Spektra)