Spännande små hus i Motala

Konsthallen i Motala är en mycket ändamålsenlig lokal för visning av konstnärliga objekt. Det framgår tydligt nu när Krister Nordstedt ställer ut både större och mindre skulpturer och även en del bruksgods. Rörelsefriheten och möjligheterna till överblick är tillfredsställande, trots att nästan alla objekt står på podier.

Likt en del andra keramiker är Nordstedt förtjust i en ljust blågrå färg. Den framhäver former och skänker en viss fräschör åt kontexten. Och den passar bra även till de små hus med omgärdande tomter som verkar vara något av Nordstedts signum.

Just de där skulpturerna, på någon eller ett par decimeter i höjd och bredd, har något oemotståndligt över sig. Det beror bland annat på att de förefaller unika, som om var och en representerar ett enda särpräglat byggkomplex någonstans ute i världen. Men det handlar också om gemyt och ett sagoskimmer. De som "bor" i husen vill säkert inte flytta under några förhållanden.

Några andra hus, ett par snäpp större, har något strängare över sig. De är mörkare, mer solida och slutna. Jag får en känsla av att de är urgamla, att de stått emot och kommer att fortsätta göra det. Det har med deras resning att göra, med hemligheter och med tystnaden.

På ett bord har en matservis arrangerats. Designen är konstnärens egen. Idéerna är hämtade både hos klassiska formspråk och hos honom själv, vilket utmynnat i en rätt annorlunda uppsättning.