Ett spännande äventyr i den marina världen bjuder Annika Ottander på med sin utställning "Kustljus". Hennes motivutsnitt är hämtade från segelbåtsstrapatser som hon utfört med sin make runt om i världen.
Men det är inte motiv med titlar som anger särskilda platser, utan det är kust- och hamnmiljön i största allmänhet som hon har fascinerats av. Med allt vad den innehåller av ljusbrytningar, färgade kontraster och perspektivlinjer.
Samtidigt är akrylmålningarna konkret genomarbetade, det vill säga hon använder sig inte av dukens ljusgenomsläpplighet, utan det är färgerna i olika lager som balanserar det slutliga uttrycket.
Detta tillsammans med en stor lyhördhet för nyanser i atmosfären och kontraster i natur och föremål, gör att hennes kompositioner känns fräscha och nyskapande. (Det är alltså inte fråga om nån sorts avbildning, där naturen i sig själv alltid brukar utgå med segern.)
Det är svårt att välja ut några av de 47 målningarna som är särskilt intressanta och välkomponerade. Men bland de känsligt flerskiktade fastnar jag särskilt för "Ljusbrytning ut mot havet" och bland mest grånyanserade och dramatiska motiven: "Öppning" och "Storm" (lite Strindbergsanda).
Men de flesta av Annika Ottanders kustmotiv är mycket lyriskt tilltalande och välkomponerade. Det är ingen tvekan om att hon under sina segeläventyr har skärpt sin visuella känsla för atmosfärer och nyanser, och dessutom förmår att återge sina upplevelser med stor inkännande skicklighet.
LARS-OLA JOHANSSON