Ny bok
Linda Grant: När jag levde i modern tid
Översättning: Olof Zachrisson
Tiedlund
Mamma dör och Evelyn, blott tjugo, lämnar Londons Soho. Landstiger iHaifa och hamnar via en vistelse på kibbutz, präglad av klassiskkommunism och fri kärlek, i den funktionalistiska staden utanförflutet, Tel Aviv. Året är 1946, runt hörnet väntar bildandet avstaten Israel. Evelyn känner sig som en "dotter till det nya Sion".
Hon är en drömmare och idealist, nyfiken, öppen för förslag, sugenpå framtiden och nyfiken på ödet. Ett oskrivet blad, mottagligt. Medanhon brottas med hebreiskan och gör bekantskaper på arbetsplatsen, enfrisersalong, attraheras hon sexuellt av Johnny. Terrorist ellerfrihetskämpe?
Han tillhör Irgun, en judisk kamporganisation som bekämpar såvälaraberna som den engelska kolonial- och ockupationsmakten. Evelyninvolveras. Bladet fylls. Livet får mening, riktning.
Linda Grants roman som hyllats och prisbelönats i Storbritannien äräventyrsberättelse och utvecklingsroman i ett. Fastän återberättad aven åldrad Evelyn, och kanske inte prickfritt översatt, är detta levandelitteratur, intensivt närvarande i den tid då det begav sig. Detdokumentära möter miljöskildringarna, historien bär på historierna.
Evelyns och Johnnys eskapader och dåd, inkluderande identitetsbytenoch täckmantlar, är spännande nog, romanens behållning är ändå bredden,mångfalden. Inblickarna, avlyssnandet. Pionjärandan. Tidsbilden.Rasismen. Den oreflekterade, brittiska antisemitismen. Den judiskanedlåtenheten mot araberna. Motsättningarna inom den judiskabefolkningen.
Själv härstammad från Lettland, och delvis uppväxt med jiddisch,rotvälskan, påminns Evelyn ideligen om de västliga judarnas hierarkiskavärldsbild. Rättegångarna i Nürnberg pågår för fullt, men parallellt --i Tel Aviv -- den intellektuella utdefinieringen av "östjudarna".
Lärorik läsning, alltså, bortom dogm, entydighet och tvärsäkerhet.