- Ni förtjänar att äta er fars lik, väser en gammal kvinna när några blinda ungdomar passerar.
I det tibetanska samhället ses blindhet ofta som ett tecken på att man är besatt av onda makter. Den förlorade synen ses som ett straff.
- Det är min karma, jag har gjort onda saker i ett tidigare liv, säger 15-årige Tenzin.
Han ingår i en grupp ungdomar som ska försöka bestiga Lhakpa Ri, en 7045 meter hög bergstopp nära Mount Everest.
Expeditionen leds av Erik Weihenmayer, amerikan som 2001 blev den förste blinde klättraren att bestiga Everest. Tanken med strapatsen uppför Lakhpa Ri är att den ska öka förståelsen för blindas situation i Tibet, visa att de är människor med stor potential. För Sabriye Tenberken, initiativtagare och lärare, är förhoppningen också att projektet ska ge ungdomarna framtidstro, att de ska upptäcka att med vilja kan man både försätta och bestiga berg.
Men det är en lång väg att vandra. Brant är den också.
De sex ungdomarna slåss mot tunn luft, höjdsjuka, lynnigt väder och utmattning. Det amerikanska teamets tävlingsinriktade inställning skaver mot Tenberkens omsorg om sina elever.
"Blindsight" är sympatisk och vill alla väl. Att klanka på den är ungefär som att sparka på en kattunge. Men filmen lider av sitt traditionella upplägg och de rätt enahanda klättringssekvenserna. Berättelsen lyfter aldrig. Dramatiken går på sparlåga, liksom mitt engagemang. Märkligt nog, för det som skildras här är verkligen inga dussinöden.