Det känns uppfriskande när två befryndade konstnärer med socialt inkännande och radikala fotomontage/bildtryck nu ställer ut på Galleri Vända sida.
Gemensamt, ända från det "revolutionära" 70-talet, förmedlar de en konst som ifrågasätter maktstrukturen och de sociala förhållandena i vårt samhälle. Men de gör det på olika sätt, och de bilder som visas är här naturligt anpassade till vår nuvarande verklighet.
Christer Themptander har valt att visa en bildsvit under temat "Kontaktannonser". Ett ämne som i sig självt sätter fingret på vår "sociala nöd". Den mest panikartade bilden är här den som söker efter mysiga hemmakvällar med annonsering av sina hemorrojder, skavsår, röda ögon med mera. En härlig motvikt till den onaturligt förkonstlade veckotidnings- och apotekarevärlden.
I övrigt kan man till det yttre uppleva Themptanders bilder som endast fyndiga, humoristiska, vitsiga. Men om man tittar närmare och reflekterar djupare, så kan man i texter/bilder som "Gubbs på jakt efter dvärgar, kontakta snövit" och "Jag är en karl för min hatt, vad är du kvinna för" få djupare perspektiv. Och framför allt finns det en stark, slagkraftig estetik (textur) i hans bilder. Det som i bild, text, skrivtecken fördjupar konstnärens intentioner bakom den känsla som han vill förmedla. I dag, med bland annat en rik bokutgivning, kan man inte heller ta miste på hans starka sociala engagemang.
Stefan Teleman har genom åren förmedlat de mest varierade utryck i förhållandet mellan starka, engagerade budskap och känslig estetik. För att kunna fånga upp alla dimensioner i hans datorbaserade fotomontage upplever jag dock att det krävs vissa förkunskaper.
Motivet "Dream", som jag fick kunskap om vid mötet med konstnären, har just denna flerdimensionella laddning. Framför ansiktet av ett till hälften rodnande kvinnoansikte finns bildbaserade bokstäver. De som dels förmedlar konsumtionshetsen, dels återger sköna naturupplevelser. I spänningsfältet mellan dessa motsättningar finns texten "Dream". Men i dessa bokstäver kan man även utläsa orden "Rem", det vill säga du måste lägga på en rem för att bibehålla konsumtionskravet. Detta ord återkommer också omvänt som "mer" i en av de många bilder som Teleman förmedlar av direktörskapet för makten och konsumtionsivrarna. Fascinerande!
Inspirerad av dekonstruktörerna (bland andra Derrida) sätter Teleman in spottar av färgcirklar i motiv från denna kapitalistiska direktörsvärld. Det som gör oss uppmärksamma och kan ifrågasätta det rådande tillståndet. Samtidigt som det kanske är ett försök att skapa en mänsklig estetik i "uppblåstheten". I andra bilder återger han sköna bilder av kinesiska ansikten bakom deras tecken. Skönt transparenta och säkert laddat med stor symbolik.
Gemensamt för de båda konstnärerna är att de vill skaka om vårt vanemässiga beteende och synsätt. Något som känns övertygande i denna utställning.