En del konstnärer vill lyfta fram tingen i sig, presentera dem i ett nytt ljus, låta oss betrakta dem ur annorlunda vinklar. Man vill försöka blottlägga något av kärnan, koncentrera deras sammansatta identitet. En sådan konstnär är Mikael Wahrby.
På ett tålmodigt och exakt vis avbildar han ting och miljöer. Mest känd är han för sina svartvita bilder i akvatintteknik. Den ger en mjuk framtoning, som troligen rimmar med hans syn på föremålen och på omvärlden.
En serie akvareller har etsningar som grund. Det är vackra, minutiöst utförda skapelser. Allt ovidkommande har valts bort. Kvar är det som skapar förutsättningar för sammanhangets atmosfär. I huvudsak är det delar av interiörer och utblickar genom fönster som har avbildats. Helheten är gedigen, estetisk. Avsaknaden av prylar känns avgjort uppfriskande.
Jag har en känsla av att Wahrby för ett antal år sedan var mer sparsmakad. Även de svartvita bilderna, som är i majoritet, har nu mer av saktmodigt berättande över sig. Det vackra är av en entusiasmerande art. Inget tillgjort eller överdrivet finns med. Dekorationer på en gammal burk, lövverk, sättet på vilket solen faller över ett par entrédörrar eller över en trappa, känns ärligt. Konstnären tycker om det han har valt att återge.
Den här utställningen visar att vi är omgivna av små och stora under. Det kan röra sig om mönstret på en tapet, en sliten utombordare eller en solreflex på en faluröd vägg.